LivingInGreece

Det var inte manga jag kande som skulle ga i min klass. 1 eller tva personer.
Jag och min barndomsvan Z fick inte borja i samma klass.
Men i den aldern spelar det inte sa stor roll, man ar glad over att fa nya kompisar.
Idag hade jag onskat att vara foraldrar latit oss borja tillsammans, da kanske allt som hande inte
skulle gjort det. Missforsta inte nu och tro att jag skyller vara foraldrar for det som hande. Absolut inte. Jag bara tanker Om, om och om...

Pa den tiden gick 1-2-3 klass tillsammans. Jag blev snabbt van med manga med speciellt med tva ansikten som
skulle komma och folja mej under 5 ars tid. Jag minns fortfarande forsta gangen jag fragade min pappa om
X fick folja med oss hem och leka. Saklart att hon fick det, min pappa var glad over att jag skaffat nya vanner sa fort.
Jag minns inte allt i detalj och inte riktigt nar allting vande, men det finns nagra handelser som verkligen satt sina spar i bade hjarta och hjarna.
Den har personen, som jag en gang tagit med mej hem for att leka skulle snart bli min varsta mardrom.

Fran att vara tillsammans varje dag i skolan till varje dag efter skolan och varje helg tillsammans. Jag var fast. Det fanns en till tjej med i bilden som
var lika utsatt som jag, men eftersom att hon inte vet att jag skriver detta namner jag ingeting om henne. Darfor skriver jag "jag var fast".

I borjan var det roligt men efter ett tag kande man att man faktiskt ville vara med andra ocksa. Speciellt med min barndomsvan Z. Vi var ju alltid tillsammans.
Men det skulle droja ar innan vi kunde ha lika roligt som forr tillsammans..

Ni minns sakert att alla under dom aren dansade till Spice Girls, alla smatjejer var ju galna i dom och alla skolor hade sakert 10 grupper med mimande Spice Girls kopior, en roligt grej. Men det var det inte for min grupp. Var ledare X, som sjalvklart ocksa var en i gruppen tog detta pa riktigt allvar. Hon planerade infor minsta detalj och vi skulle ova flera manader innan. Och eftersom vi skulle upptrada vid varje tillfalle som fanns sa kan ni ju tanka er att det va valdigt mycket ovande. Vi fick inte prata med varandra och absolut inte skratta. Da fick vi skall.
Minsta lilla pip till nan annan sa skulle vi byta plats sa att vi kom sa langt fran den vi pratade med som mojligt.

Visst, det kanske later roligt och inte alls sa farligt, och visst att man kan skratta at vissa handelser idag, som denna t ex men det finns saker som inte alls gar att skratta at, inte ens idag.

Pa en av mina fodelsedagar, minns inte hur mycket jag fyllde, men jag skulle gissa pa 11. Sa hade jag bjudit hem vart "gang".  Jag ville inte egentligen eftersom att jag visste att nagonting skulle handa, men X envisades och tillslut gick jag med pa det. Det var ju ingen som vagade saga emot. Nagra av tjejerna stod och dansade pa min balkong och ropade efter killar nere pa gatan, efter ett tag hor vi massa folk utanfor ytterdorren. Det var saklart killarna som hade lyckats ta sej upp. Inte visste val dom att det var fem st 12 aringar som stod pa balkongen pa hogsta vaningen. Dom borjade sparka pa dorren och ville in, fulla som dom var. Alla blev livradda och det slutade med att vi fick ringa polisen.

En annan sak som jag aldrig glommer. Min pappa hade en stor kruka formad som en elefant i mitt ru, tar samlade han tior och femmor. En sommar akte min pappa till grekland, utan mej. For jag kunde sjalvklart inte aka ivag i tva manader och lamna X ensam i Sverige. Idag onskar jag att pappa hade tvingat med mej. Men iallafall sa fick X syn pa min kruka och tyckte genast att vi skulle ta "lite" och ga och ata pa Mcdonalds. Som sagt sa vagade jag aldrig saga emot.
Sa det blev sa. Jag forsokte genast lagga tillbaka det som fattades for att pappa inte skulle marka det nar han kom hem. Dum som jag var sa tankte jag inte pa att hon kommer att fortsatta vilja ta darifran, nu nar hon vet att dom finns. Sommaren gick, och alla pengar (runt 3000 kr) var borta.
Mina pengar hade gatt till saker som Mcdonalds och godis.

Hon lat mej inte ens umgas med min van som jag kant sen jag var 2 manader gammal, som var/ar som min syster. Nar jag val skulle dit och lyckades overtala henne snallt sa skulle jag alltid upptadera henne om vad vi gjorde. Hon ringde hela tiden och tittade genom fonstret. (Hon bodde i huset mittemot Z). Nar persienerna en gang var nerdragna ringde hon och sa att vi genast skulle dra upp dom.

En dag var hon sjuk, EN! Och den dagen sa var det som paradis for mej och K. Men pa rasterna var vi tvugna att vara pa den sidan av skolgarden
dar hon kunde se oss fran sitt fonster.

Varje gang hon var hemma hos mej eller K sa skulle hon alltid valja nanting som hon skulle fa fran vart rum. En gang valde hon en spegel som satt ihop med
en liten lada, den hade jag fatt av min gammelmormor och ville inte alls ge bort den. Men ingen vagade saga ifran..

Handelserna ar manga, manga, manga. Men just dom har ar dom som poppar upp i huvudet vid manga tillfallen.

Nu kanske ni tanker att det inte ar sa farligt, och att mobbing ar mycket varre. Ja, mobbing ar hemskt. Det ar hemskt att bli retad, puttad och bli kallad for massa saker. Men det har var riktigt hemskt ocksa. Vi lyckades inte ens komma ifran efter skolan. Och det var ju da allt dumt hande. Jag borjade prata konstigt mot mina foraldrar och trottsa som. Vilket jag aldrig gjort forrut och egentligen inte ville. Allt av radsla. Den dagen jag bestammde mej for att bli "fri" (kanns hemskt att skriva sa, men det var sa det kandes)fran allting minnsjag jatteval. Men jag minns inte om det tog tid innan vi helt slapp hot och sant, men mina riktiga skolar borjade for mej i 6an. Dom roligaste aren i skolan var for mej borta.. jag skulle aldrig fa uppleva dom aren man var glad over att ga till skolan, nar man tyckte att matte var roligt. Nej, dom aren for mej var en riktig mardrom.